Julafton

Som barn var julafton som att vistas inuti en glittrande snöglob. Allt var bara mysigt och tindrande. Vet inte riktigt när den känslan försvann men jag antar att jag har blivit vuxen :/ I familjen finns:
-Slitvargen, som städar, muttrar och har huvudansvaret för att allt ska fungera denna heliga dag. Alla går på tå runt henne och hukar för snäsningar.
- Julterroristen aka traditionalisten, som spelar julmusik i alla rum, måste göra allt likadant som andra jular och hellre skulle hugga av sin högra hand än att missa Kalle Anka.
- Bortskämda barnet, som tjatar om paket, godis och tomten hela dagen.
-Eremitkräftan som drar sig in i sitt skal och gömmer sig undan alla andra.
- Den splittrade, som försöker hjälpa slitvargen med ena handen och göra julstämning åt det Bortskämda barnet med den andra.
Alla träter till höger och vänster men blir tysta och nöjda när det kommer mat och sprit på bordet.
Men det var rätt okej jul. Tomten kom efter Kalle som julterroristen försökte frälsa det bortskämda barnet med. Det gick väl sisådär. Alla hade visst varit snälla i år.
Efter julgodis och några muggar glögg somnade jag i soffan (jag sover ofta i soffan en stund på kvällen) men hasade mig upp och sov gott.