oj en månad till

Måste ju bara göra en panikblogg innan februari är slut, har bara gjort ett inlägg den här månaden, måste vara rekordlågt :P Det har varit vabruari här precis som för de flesta. Influensa eller vad det nu är kom på besök, först till sonen och sen till mig. Jag börjar äntligen känna mig något bättre. Fortfarande hostig och täppt i näsan men febern har åtminstone gått ner.

Det har varit töväder i några dagar så det har tagit bra på snön. Men idag får vi nog tillbaka allt som försvunnit. Skitväder. Jag vill har vår! Nu!

Det här sportlovet har nog varit en besvikelse för sonen är jag rädd. Vi hade planerat badhus, bio och kanske en dag på byn för att kolla i affärer. Och inget har det blivit gjort. Istället blev det hemmadusch/hårvård, hyrfilmskväll och en tur till konsum :P Ja och så har han byggt snögubbe och åkt lite i backen. Nåväl, får väl kompensera en annan gång. Bara skönt att vara ledig och inte behöva till skolan den här veckan förstås :) Kunde ju kanske gjort en tur nånstans idag men ska jag vara ärlig så har jag inte lust att ge mig ut på vägen i det här snövädret. Inget ligger ju direkt nästgårds häromkring.

Sovit oroligt inatt så jag vakande tidigt och klev upp. Klockan 6 började Singing in the rain så då var den här morgonen räddad! Jag älskar gamla filmer och särskilt musikaler. Vem blir inte glad av steppdans och tokigheter liksom? Ibland leker jag (jo jag leker fortfarande, det blir man aldrig för gammal för)i tanken med hur det skulle vara om livet var en musikal. Att alla helt plötsligt börjar sjunga, hoppa, dansa och sprätta i benen runtomkring. Jag tror det skulle vara väldigt roligt:) Kanske lösningen på världsfreden rent utav....:) Vem orkar tänka på krig mitt i en steppdans?

Då var det februari igen!

Äntligen är den kortaste månaden på året här! Och vi går mot ljusare tider :) Är tämligen trött på vintern, var ute och skottade ur och fram en släpkärra förut...Fick ta i så jag mådde illa men det är ingen idé att ge upp. trösten var att om jag bara körde helt slut på mig själv så kanske jag kunde hamna på något sorts vilohem någon vecka. Fast det funkar väl egentligen inte så :)

Igår var jag på första träffen med jägarskolan. Intressant men jag kommer antagligen bli världens sämsta jägare,,,bilder visades och man skulle göra en uppskattning om man hade möjlighet att skjuta just det djuret. Och min inre reaktion på varje bild som visades var "åhhh så söt!" Jag skulle nog tveka in i det längsta med att skjuta iom alla tankar på avstånd, kulfång, djurets position osv.... Och antagligen komma hem tomhänt. :P
Teorin blir nog inga problem men att hålla nerverna i schack med skyttet det är en annan femma. (ungefär som med körkortet). Att någon kollar på medan jag skjuter eller överhuvudtaget gör något gör mig hemskt nervös.

Idag har jag varit till folktandvården. Också en nervös grej. Kände pulsen skena iväg i väntrummet så jag försökte intala mig att jag faktiskt gjort en rotfyllning förra året så jag behöver inte oroa mig ifall det skulle vara ett hål. Det har hänt sig någon gång att jag kommit en för undersökning och de funnit ett hål och tandläkaren råkar ha en lucka i sitt schema och kan laga den direkt. Behöver jag säga att i mitt huvud försöker jag hitta på en miljon orsaker till att komma undan den gången men i slutändan går jag ju med på det eftersom jag redan är på plats. Men den här gången fanns inte att klaga på =D Det enda kruxet var en visdomstand som inte kommit upp och som satt lite tokigt men då jag inte hade några känningar av den så var det inget att bry sig om. Jippie! Kunde åka hem nöjd och glad!

Pannkakor till middag. Och så snabbsylt till det. Alltså tar frysta jordgubbar som får koka upp med liiite vatten och sen stavmixar jag det till syltkonsistens. Inget socker behövs och gott är det :)

Skulle hämtat pellets till mormor men då blev det krångel med styrstaget på höger fram så det blev till att vända hem tomhänta. Nu är det lagat så vi får hämta imorgon istället...

Till helgen vankas 90-årskalas för mormor! Jag är så glad att hon finns  mitt liv ännu =) Många av mina tidiga minnen är från henne. Mamma jobbade ju när jag var liten, pappa likaså på diverse platser så jag fick vara hos mormor väldigt mycket (gick inte på dagis eller hos dagmamma). Så jag känner att jag har mormor och morfar att tacka för så mycket! Kunde inte haft en bättre uppväxt än den jag haft. Däremot kan jag känna dåligt samvete för att jag inte är hos mormor så mycket trots att hon bor bara någon hundra meter bort eller så. Men det är väl så när man har egen familj...det tar tid. Hem från jobb/fritids, laga middag, läsa läxor osv. Tiden rinner så fort tyvärr.

Nu är det snart dags att krypa till kojs igen. Klockan ringer tidigt och det kvittar hur mycket jag än sover så är jag lika trött när jag hör signalen. Därför är jag rätt sur när jag vaknar tidigt under mina lediga helger. Men det ni väl redan vid det här laget.
 Godnatt på er! =)