Naturrutan

När jag gick i grundskolan fick vi en varsin ruta tilldelat till oss i skogen, för att kolla vad som växte och årstidsväxlingar. Om jag inte nu minns helt fel.

Tänkte på det när jag var ner till älven en tur häromdagen. Jag tar nästan dagligen en tur dit och brukar sätta mig på samma plats, lyssna på fåglarna och filosofera/prata högt med mig själv. Det är nästan som det var i skolan. Just att sitta och kolla runtom sig på vad som växer, kryper och låter.

Och tanken slog mig, vilket skafferi jag sitter i egentligen. Naturen och skogen har så mycket att erbjuda både i matväg och medicinskt. Några av dessa sorter fanns det inom ett par stegs räckhåll:

Granskott: Använd i sallad eller smoothies. Te. I badvattnet. Som smaksättare i olja/vinäger. Granskottssirap som hostmedicin i t.ex te eller ringla över glass. Eller bara ät som godis direkt från trädet (det gör jag). Innehåller mycket c-vitamin och är bra för matsmältningen. En liten pekpinne som jag nyss läste på nätet är att barrträds kåda stimulerar/irriterar våra njurar så om man har njurproblem eller är gravid ska man vara mer försiktig med intaget. Inte varje dag kanske.

Harsyra: Min barndoms godis! Syrligt och gott. Ät ej för stora mängder med tanke på oxalsyran (finns även i rabarber, ängssyra och spenat) som kan störa de med njurbesvär. Jag gjorde för ett par år sen en mojito på harsyra som blev riktigt god.

Hallon: Bären känner vi väl alla till och älskar? Men bladen är inte dumma de heller. Gott som te. Och är man gravid så stärker det livmodern men drick inte innan vecka 35 då det kan sätta igång värkar. Innehåller oxytocin.

Smultron: Goda bär ja :) Bladen är goda till te.

Nässlor: Ja vad kan man säga? Nässlor är ju bra på alla sätt! C-vitamin. Allmänt stärkande på immunförsvaret. Jag använder torkade nässlor i t.ex smoothies. Sen kan man ju stuva, göra soppa, te, blanda i bröd osv. Och det är väldigt bra att göra nässelvatten som gödning till andra växter.

Björk: Använd späda blad som sallad eller i te. Använd som hårtvätt. Tappa sav och drick.

Tror det fanns mer sorter men kommer inte på mer. Får väl komplettera isåfall. :)

Den här ska ni INTE äta. Det är en druvfläder och är giftig. Men väldigt vacker om ni frågar mig :)

Vart är värmen?

För ett år sen var det riktigt varmt och gott, jag minns det eftersom syster med sambo var här för att gå på pappas begravning (ett år imorgon). Vi satt ute och grillade, häggen blommade. Och själva begravningsdagen var också varm, kavaj utanpå klänningen kändes kan jag säga.

Och jag saknar värmen. Det var gött vid påsk men sedan dess har det mest varit kallt, regnskurar varje dag och blåsigt. Jo jag har sett solen och igår var det premiär för kortärmat under trädgårdsarbetet igår. Men det är ändå inte den där goa värmen som jag längtar efter. Allt står liksom stilla och väntar på att få blomma ut. Om det kom en riktigt varm dag så skulle det antagligen explodera i häggen.
Men blåsippor, vitsippor, gullpudra, krokus och lungört har åtminstone blommat.

 Och maskrosor dyker upp mot sydväggar. Jag har aldrig förstått det där hatet mot maskrosor. En del människor skyndar sig att spruta eller gräva upp dem. Varför inte använda dem? Blommorna är som vackra solar. Och du kan göra marmelad på dem, eller vin som tydligen ska vara väldigt gott. Bladen är gott att ha som sallad. Den är dessutom urindrivande (kallades på franska för "pissenlit" betydande sängvätare. Rostade rötter användes förr som kaffesurrogat. Så ät mera maskrosor! Funkar bra som ersättning för ruccola. De små bladen är naturligtvis mildare än de större.

Det är fortfarande ljust ute....om man kanske skulle ta och gå ut och plocka undan fågelstugan....matar ändå pippiarna på komposthögen. Tömmer även hårborstarna där så att de kan få till bobygge =)

Trevlig helg på er!

Ett år går så snabbt

Idag för ett år sen gick min älskade pappa bort.
Vi fick inte reda på det förrän dagen efter när vi desperat försökt få tag på honom på alla sätt.
Om det hade varit av sjukdom hade det varit en annan sak. Det gick ju så snabbt, kom så totalt oväntat. Visst hade han haft en stroke två år innan men annars var han helt frisk på alla vis.
Tid är ett konstigt sätt att mäta. Det känns som om det gått fort men ändå sakta.
Och jag känner fortfarande att han är med mig. Jag kan se honom i mammas trädgård, klädd i arbetskläder, i full färd med att kratta. Ser honom inne i sin verkstad. Han sitter på min kökssoffa och skrattar muntert. Jag vet inte om han hör mig men jag pratar fortfarande med honom som om han skulle vara här med mig. Det är han, jag vet det.
Jag har nästan alla hans grejer här (resten är hos mamma) och de påminner mig ständigt om allt som hänt.
Efter den här tiden borde det ha lugnat sig men jag har väl haft så fullt upp med allt annat som kommer med ett dödsfall att jag inte hunnit bearbeta allt ännu. Tänker mer på pappa nu än jag gjort tidigare och jag saknar honom varje dag. Jag fattar det fortfarande inte....

Idag har vi varit till hans grav med en bukett rosor.
Tack för att du funnits i mitt liv, hur det än var så var du den bästa pappan jag kunde tänka mig =) Älskar dig så....<3 p="">