Friday, May 8, 2015

Ett år går så snabbt

Idag för ett år sen gick min älskade pappa bort.
Vi fick inte reda på det förrän dagen efter när vi desperat försökt få tag på honom på alla sätt.
Om det hade varit av sjukdom hade det varit en annan sak. Det gick ju så snabbt, kom så totalt oväntat. Visst hade han haft en stroke två år innan men annars var han helt frisk på alla vis.
Tid är ett konstigt sätt att mäta. Det känns som om det gått fort men ändå sakta.
Och jag känner fortfarande att han är med mig. Jag kan se honom i mammas trädgård, klädd i arbetskläder, i full färd med att kratta. Ser honom inne i sin verkstad. Han sitter på min kökssoffa och skrattar muntert. Jag vet inte om han hör mig men jag pratar fortfarande med honom som om han skulle vara här med mig. Det är han, jag vet det.
Jag har nästan alla hans grejer här (resten är hos mamma) och de påminner mig ständigt om allt som hänt.
Efter den här tiden borde det ha lugnat sig men jag har väl haft så fullt upp med allt annat som kommer med ett dödsfall att jag inte hunnit bearbeta allt ännu. Tänker mer på pappa nu än jag gjort tidigare och jag saknar honom varje dag. Jag fattar det fortfarande inte....

Idag har vi varit till hans grav med en bukett rosor.
Tack för att du funnits i mitt liv, hur det än var så var du den bästa pappan jag kunde tänka mig =) Älskar dig så....<3 p="">

1 comment:

Anonymous said...

usch ja, och idag är det exakt ett år sedan vi körde hela dagen för att gå på begravningen dagen efter...tänker också väldigt mkt på honom...och Olivia funderar mycket nu..hon har blivit äldre...

maggie