Jag är på tok för hemkär för att vara borta...en natt är nog och jag slapp mer även om jag en stund trodde att jag skulle bli kvar för evigt. Nu är det gjort iaf, jag tar det inte så lätt som det kanske låter, det är blandade känslor och det finns en bild i mitt huvud som jag kommer bära med mig resten av livet :( Efter sådär 31 timmars diet på endast näringsdropp, värktabletter och morfin blir man hungrig och törstig. Det var det enda jag kunde tänka på under de lugna stunderna...Ja usch ja, detta hoppas jag att jag aldrig blir tvungen att göra om. Vill inte skriva mer detaljerat om det på bloggen men om ni undrar över ngt får ni prata med mig. Tack än en gång för ert stöd och tankar:)
Nu ligger jag och tar igen mig medan min lille solstråle snusar bredvid, har saknat min plutt. Måste nog snart äta ngt igen, magen vrålar och jag känner mig fan undernärd. Ska nog inte härja till det för mkt i helgen utan mest ta det lugnt. Nåja nu vet ni att jag lever...
natti
No comments:
Post a Comment