Är det bara jag som inte är uppvuxen med att kyckling är vardagsmat? Nuförtiden anses ju kyckling vara billig mat som man kan äta flera gånger i veckan. Och visst, jag gör det gärna. Filéer, klubbor och hela kycklingar återfinns skapligt ofta i min frys och på mitt matbord.
Men när jag var barn kom jag aldrig ihåg att vi hade kyckling. Vi kanske hade det men jag åt inte? Var ju ett kräset barn..Däremot minns jag att vi brukade samlas hos mormor ibland för att äta kokt höns, ris och currysås. Gott och billigt fågelkött. Numera finner jag det sällan i butiken, willys 13 mil bort har det men där är jag ju inte direkt och ränner....
När det var festligt hemma någon söndag men ändå skulle gå enkelt så köpte mamma en låda Stinas kyckling, till det cafe de parissås och potatis. Det kändes som en riktig festmåltid. Jag och pappa slängde oss naturligtvis över bröstbitarna medan mamma som älskar att gnaga på ben valde dem :)
Så kyckling kändes alltid som lyxmat.
Jag var säkert 18 år när jag köpte mina första frysta kycklingfiléer och skulle tillaga. Minns mycket väl hur jag lyckade bränna smöret i stekpannan så att köttet fick en lätt söt bränd smak...Hmm inte så gott men jag lärde mig ju så småningom.
Det jag inte gillar med kycklingen är däremot hanteringen av dessa stackars fåglar under hela deras levnad och därefter. Ekologisk kyckling har jag mig veterligen inte sett i butiker häruppe...Naturligtvis kostar det mer men det känns bättre i hjärtat att ha ätit en fågel som haft det bättre (jag törs inte gå så långt att säga att den haft det superbra för det tvivlar jag på att någon inom djurindustrin haft det).
Så jag funderar ju på om det verkligen var dyrare förr? Antagligen var det isåfall också bättre kvalitet på köttet. Nu spottar ju varenda större budgetmärke ut "sina" kycklingfiléer till vrakpris.Hur känns eftersmaken på det om man ska se det ur samvetets synpunkt gott folk?
No comments:
Post a Comment