Jag och Fröding

Min favoritpoet heter Gustaf Fröding. Han har skrivit så många fantastiskt bra dikter, många är dessutom väldigt långa så jag delar med mig av kort för att spara på tålamodet. (Jag slinter på tangenterna hela tiden och datorn placerar om bokstäverna huller om buller bland mina redan skrivna ord.). Dikten heter "Ett helicons blomster"

Och skulle jag sörja, så vore jag tokot,
ty ingen gör rakt, vad vår herre gör krokot,
och ingen sorg på livsens stråt
kan tvättas bort av gråt.

Min glädje var ringa, min motgång var mycken,
min strängalek gjord till att falla i stycken,
och gjord att förlisa min levnads båt
-ro hit med vin för en plåt!

Så vill jag förhärda mitt hjärta och dricka
dag ut och dag in och i kruset blicka,
mitt öde i dräggen se
och ändå le.

Så vill jag ej fåvitskt med herranom tvista,
men dricka och le, tills mitt hjärta vill brista
och själen får vila i dödens hus
-ro hit med än ett krus!


Om det inte fanns risk att jag antagligen skulle bli djupt deprimerad och ångestfylld skulle jag gärna plöja hela diktsamlingen under dagen. Små portioner är lagom för att hålla sig ovanför ytan. Men vissa är faktiskt muntra också....:)