Memory lane

Förklarar rubriken lite längre ner i texten.
Vi har varit en sväng till Torsby på eftermiddagen. Magnus skulle fixa papper om sitt jobb, få lite underskrifter och ha ett möte med chefen. När vi skulle åka ifrån missionskyrkan där hans datakurs hölls startade inte bilen...Provade att kabla men det var inte felet. Så det slutade med att jag, mamma, kursledaren plus några elever med gemensamma krafter knuffade på bilen nerför en liten backe och då gick den igång. Sen var det inget mer strul, för tillfället iaf. Den har skött sig rätt länge så....Mange släppte av oss vid toria så vi handlade blöjor, kexchoklad och en cola medan han åkte på mötet. Fick för mig att det fanns en lekpark uppe ovanför mitt gamla bostadsområde under gymnasietiden så vi beslöt oss för att gå dit och ha en improviserade picnic. Där kom memory lane in...Det kändes konstigt att gå uppför den långa backen igen, den som jag dagligen gick till skolan. Att se alla husen och minnas vad som hände på olika ställen. Vi passerade inte min första lägenhet eftersom den inte låg längs huvudvägen. Där bodde jag tillsammans med en kompis största delen av första året. Ojoj vilka kalas vi hade där...När tilloch med polisen kom...Hrrmm ja det var tider det. Men i längden var det tröttsamt att alltid ha fester typ varje kväll så jag bosatte mig mer eller mindre hos jillskog istället. Sen fick jag mig en etta, träffade mange och vi flyttade sen till en tvåa. Så tre lägenheter har jag hyrt inom samma område :-) Men allt är sig likt däruppe. Pizzerian är kvar, många skumma människor och all trafik...Men lekpark fann vi ingen...En fotbollsplan var det men det fick duga så vi satte oss och kalasade på vår enkla picnicmat. Sen knallade vi vidare mot byn med festplatsen i skogen. Gick inte hela vägen dock. Där har man en hel del minnen ifrån också. Som plankningar under staketet, korkade infall och naturligtvis misstag och en del helt rätta saker just då. Blir ju alldeles nostalgisk här...Undrar hur man hade levt sitt liv om man fick en chans att leva om det? Skulle man göra samma saker igen eller ändra en del? Fast allt man upplevt gör en ju till den man är idag sägs det. Hur skulle ni gjort om ni fick leva om ert liv?